As 10 parábolas mais importantes de Jesus

3 Och han talade till dem i många liknelser. Han sade:"En såningsman gick ut för att så.

4 Och när han sådde, föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det.

5 En del föll på stenig mark, där det inte hade mycket jord. Det sköt genast upp, eftersom det inte hade djup jord.

6 Men när solen steg, förbrändes det och vissnade bort, därför att det inte hade någon rot.

7 En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde det.

8 Men en del föll i god jord och bar frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.

9 Hör, du som har öron!"

25 Då kom en laglärd fram och ville snärja honom och frågade: "Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?"

26 Jesus sade till honom: "Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?"

27 Han svarade: "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv."

28 Jesus sade till honom: "Du svarade rätt. Gör det, så får du leva."

29 Då ville mannen försvara sig och frågade Jesus: "Vem är då min nästa?"

30 Jesus svarade:"En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lämnade honom där halvdöd.

31 En präst kom händelsevis ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi.

32 På samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi.

33 En samarit som färdades samma väg kom också dit. När han såg mannen, förbarmade han sig över honom.

34 Han gick fram till honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom.

35 Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka.

36 Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?"

37 Han svarade: "Den som visade honom barmhärtighet." Då sade Jesus till honom: "Gå du och gör som han."

4 "Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det?

5 Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar.

6 När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat.

7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig - inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

11 Vidare sade han: "En man hade två söner.

12 Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem.

13 Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde.

14 Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd.

15 Då gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna där, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin.

16 Han skulle gärna ha velat äta sig mätt på de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom något.

17 Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält.

18 Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig.

19 Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare.

20 Och han stod upp och gick till sin far.Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom.

21 Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son.

22 Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter!

23 Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada.

24 Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.

25 Men hans äldre son hade varit ute på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans.

26 Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda.

27 Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat den gödda kalven, eftersom han har fått honom välbehållen tillbaka.

28 Då blev han förargad och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte övertala honom,

29 men han svarade sin far: Här har jag alla dessa år slavat under dig och aldrig överträtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner.

30 Men när han där kommer hem, din son som har gjort slut på vad du ägde tillsammans med horor, då har du för hans skull slaktat den gödda kalven.

31 Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt.

32 Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen."

45 Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor.

46 Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den.

9 För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse:

10 "Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre publikan.

11 Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen.

12 Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar.

13 Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare.

14 Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd."

14 Det kommer att bli som när en man skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och lämnade sin förmögenhet åt dem.

15 En gav han fem talenter, en annan två och en tredje en talent - var och en efter hans förmåga. Sedan gav han sig i väg.

16 Den som hade fått fem talenter gick genast och satte dem i omlopp och tjänade fem talenter till.

17 Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till.

18 Men den som fått en talent gick och grävde ner den i marken och gömde sin herres pengar.

19 En lång tid därefter kom tjänarnas herre och krävde redovisning av dem.

20 Den som hade fått fem talenter kom då och lämnade fram fem talenter till och sade: Herre, fem talenter överlämnade du åt mig. Nu har jag tjänat fem till.

21 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!

22 Så kom den som hade fått två talenter fram och sade: Herre, två talenter överlämnade du åt mig. Här är två till som jag har tjänat.

23 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!

24 Också den som hade fått en talent kom fram. Han sade: Herre, jag vet att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut.

25 Av fruktan för dig gick jag och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.

26 Hans herre svarade honom: Du onde och late tjänare. Du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut.

27 Då borde du ha satt in mina pengar i en bank, så att jag hade fått igen det som är mitt med ränta när jag kom.

28 Ta därför ifrån honom talenten och ge den åt honom som har tio talenter.

29 Ty var och en som har skall få, och det i överflöd, men den som inget har, från honom skall tas också det han har.

30 Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där skall man gråta och skära tänder.

19 Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och fest.

20 Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår.

21 Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rike mannens bord. Ja, hundarna kom och slickade hans sår.

22 Så dog den fattige och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Även den rike dog och begravdes.

23 När han plågades i helvetet, lyfte han blicken och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom.

24 Då ropade han: Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa fingerspetsen i vatten för att svalka min tunga, ty jag plågas i denna eld.

25 Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, under det att Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst och du plåga.

26 Och till allt detta kommer att det är en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte skall kunna det och för att inte heller någon därifrån skall kunna komma över till oss.

27 Den rike mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus

28 för att varna mina fem bröder, så att inte de också kommer till detta pinorum.

29 Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. Dem skall de lyssna till.

30 Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda, omvänder de sig.

31 Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda."

24 En annan liknelse framställde han för dem: "Himmelriket är likt en man som sådde god säd i sin åker.

25 Men då folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg.

26 När nu säden sköt upp och gick i ax, visade sig också ogräset.

27 Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån har då ogräset kommit?

28 Han svarade: En ovän har gjort det. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi skall gå och samla ihop det?

29 Nej, svarade han, om ni rensar bort ogräset, kan ni på samma gång rycka upp vetet.

30 Låt båda växa tillsammans fram till skörden. Och när skördetiden är inne, skall jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen som skall brännas upp, men vetet skall ni samla in i min loge."

1 Då skall himmelriket liknas vid tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen.

2 Fem av dem var oförståndiga och fem var förståndiga.

3 De oförståndiga tog sina lampor men tog ingen olja med sig.

4 De förståndiga tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor.

5 Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade.

6 Vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom.

7 Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor.

8 De oförståndiga sade till de förståndiga: Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar.

9 De förståndiga svarade: Den räcker kanske inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp.

10 Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes.

11 Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss!

12 Men han svarade: Amen säger jag er: Jag känner er inte.

13 Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer.